Leonardo da Vinci arbetade i en teknik som kallas "sfumato". Sfumato, av italienska fumo "rök", är en blandning av färger och nyanser som är så subtil, att ljus och skugga smälter samman och ger en "disig" effekt. Han beskrev den som "utan linjer eller gränser och uppträder som rök". Först gjordes en undermålning med Lamp black och titanvitt. Leonardo använde blyvitt, men det är inte längre tillgängligt på grund av sin giftighet. Därefter lades tunna färglager i oblandade färger.
För att sedan få de rätta nyanserna byggdes porträttet upp med ett stort antal tunna lasyrlager som fick torka mellan varje applikation. Porträttet får en speciell lyster då färgerna med denna teknik inte blandas fysiskt utan bara visuellt. Ljuset färdas genom det tunna lagret för att reflekteras i det oegenomskinliga färglagret i botten. Den underliggande mättade färgen lyser på så sätt igenom och skapar ett djup som inte går att få fram på annat vis (det går heller inte att fotografera effekten).
