Bruno Liljefors: Kråkor


Klicka för större bild.

Olja på duk.

 

Bruno LiljeforsKort om konstnären

Bruno Liljefors är den svenske konstnär som mest förknippas med natur- och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Liljefors konstnärliga bana startade med studier vid Konstakademien 1879, och fortsatte 1882 i Düsseldorf där studierna kretsade kring djurmåleri. Därefter gick resan vidare till Venedig, Rom, Neapel, Paris och Grez. Återkommen till Sverige började han teckna och måla djur, särskilt katter och småfåglar i det lilla formatet, från början i intimt samspel med naturen och med påverkan av japansk konst. Övergick sedan till bredare skildringar av vilda djur och natur, av havsutsikter med sjöfågel och av dramatiska scener med kamp mellan rovfåglar och olika villebråd. Han var också verksam som skulptör och en ivrig jägare. Liljefors skildrade, i motsats till det samtida "idylliska" djurmåleriet, djurens vardag med fokus på rörelse, anatomi och deras anpassning till landskapet. Det är här som storheten i hans måleri ligger, i förmågan att med stor skärpa visa djuren i dess rätta miljö. Detta har han ibland uppnått genom jakt och observation av levande djur, varav många han själv höll i fångenskap. Han var också som ung varitéartist och elitgymnast med barr som specialitet. Representerad på Nationalmuseum, Göteborg Konstmuseum, Waldemarsudde och Thielska galleriet i Stockholm.

Kort om originalmålningen

52 × 70 cm, målad 1891. Målningen ställdes ut i Göteborg 1891. Den väckte stor uppmärksamhet och köptes omedelbart av konstmecenaten och samlaren Pontus Fürstenberg. Liljefors telegraferade hem om det överraskande mottagandet: ”Kråkor sålda innan utst. öppnad. Alla människor rent galna i den”. Kompositionen reproducerades i katalogen i form av en egenhändig teckning av konstnären. Även Strindberg förälskade sig i tavlan och skissade av den på baksidan av en av sina egna målningar.

Kråkan hörde till de djur som Liljefors tidigast lärde känna och som han också jagade i Uppsalas utkanter redan under sin uppväxt. Han förknippade under hela sitt liv kråkan med sin barndoms landskap. Kanske det är därför som han återgett den föraktade fågeln med sådan sympati. Den framstår i hans tolkning som klok och med närmast meditativ läggning trots att den av de flesta betraktades som en av fågelvärldens marodörer. Kopian är något mindre än originalet (se bild från museet), 46 x 55 cm.


FÖRRA SIDAN | HEM | OM | KONST | KONTAKT | UTSTÄLLNING