Peder Severin Krøyer: Sommarkväll vid Skagens strand


Klicka för större bild.

Olja på duk.

 

Peder Severin KrøyerKort om konstnären

Peder Severin Krøyer, ibland benämnd P.S. Krøyer, föddes 1851 i Stavanger av norska föräldrar men upptogs som fosterson av danske Henrik Nikolai Krøyer och antog dennes namn. Han studerade vid konstakademien i Köpenhamn och kom därefter till Hornbæk där han 1875 målade sina första, något tunna och omständliga fiskarbilder. År 1877 studerade Krøyer hos Bonnat i Paris och lärde där känna formen i stort och studerade valörmåleri. I Spanien tog han 1878 intryck av den måleriska realismen särskilt hos Velázques, vilket syns i målningarna Sardineri i Bretagne (1879, Statens Museum for Kunst) och Italienska byhattmakare (1880, Den Hirschsprungske Samling). Den senare bilden, som genom sin framställning av det svettiga arbetet i ett mörkt, osunt kyffe bröt starkt mot folklivsromantikens italienska idyller, och väckte mycken diskussion i Köpenhamn. Krøyer kom dock inte att fortsätta på den proletariska linjen. Han kom istället tillsammans med djur- och landskapsmålaren Theodor Philipsen att bli den som i Danmark införde det helt ljus friluftsmåleriet med tendens mot impressionismen. Krøyer tog aktiv del i grundandet av antiakademin Kunstnerernes Studieskole, de så kallade Skagenmålarna. På Skagen, där han 1882 slöt upp vid Michael Anchers sida, utvecklade han sig till en av Skandinaviens främsta målare. Sinnessjukdom ärvd från modern bröt dock i förtid hans produktivitet. Han utförde främst landskapsmålningar med figurer men även skickligt komponerade grupporträtt. En svår sjukdom (förmodligen syfilis) hade brutit ner honom både mentalt och fysiskt. Han var helt blind på det ena ögat och såg mycket lite med det andra. Han dog 1909, 58 år gammal.

Kort om originalmålningen
Målningen skildrar konstnären och hans hustru på en strandpromenad i Skagen. Marie Krøyer var också konstnär men slutade måla omkring 1910 och uppmärksammades inte särskilt som konstnär förrän efter sin död. Marie och Severin hade en dotter, Vibeke, som var fyra år när tavlan målades. Ljuset och motivet är romantiskt men det finns en inneboende melankoli som baseras på att Marie redan förälskat sig i den svenske tonsättaren Hugo Alfvén. Målningen skildrar ett farväl. På bilden ser vi Marie gå men Severin har stannat och håller henne i armen, som för att hindra henne. Hunden, sedan gammalt en symbol i konsten för trohet, har stannat med Severin och slickar honom, som för att trösta. Severin vägrade skilja sig men det hindrade inte att Marie fick dottern Margita med Alfvén. De gifte sig inte förrän efter Severins död. Kopian är mindre än originalet som finns i Köpenhamn.



FÖRRA SIDAN | HEM | OM | KONST | KONTAKT | UTSTÄLLNING